Silverramen stod på skrivbordet hos en man jag känt i mindre än en timme. I ramen fanns min frus ansikte – klädd i en jacka jag aldrig sett, på en brygga jag inte kände igen. Jag pekade på bilden…
Silverramen stod på skrivbordet hos en man jag hade känt i mindre än en timme. I ramen fanns min frus ansikte, klädd i en ljusblå regnjacka jag aldrig sett henne bära, på en brygga jag inte kände igen. Det var Karin. Inget tvivel. Jag kände hur något drogs ihop bakom revbenen, en kall knuten näve … Read more