Die Umstehenden kicherten, als sie sich dem Gehege näherte. Ein Sergeant flüsterte, man müsse diese Frau wegbringen, bevor sie sich verletze. Denn im Käfig stand Reaper – ein 38 Kilo schwerer…

Die Umstehenden kicherten, als sie sich dem Gehege näherte. Ein Sergeant flüsterte, dass jemand diese Frau wegbringen müsse, bevor sie sich verletze. In diesem Gehege befand sich Reaper, ein 38 Kilo schwerer belgischer Schäferhund voller Wut. Ein Militärhund, der innerhalb von drei Monaten vier Ausbilder ins Krankenhaus gebracht hatte. Die Führung hatte sein Todesurteil bereits … Read more

30 July 2026

あの男と一夜を過ごした。最高の夜だった。でも翌朝、彼が私の婚約者の叔父だと知った。しかも私は、家族には内緒で京劇のトップスター「希客」として活動している。2つの仮面を被る私の計画を、彼はどこまで知っている?「結婚を餌にするな。欲しいものがあれば、俺が手に入れてやる」—そう言った彼の目は、ただの遊びじゃなかった。このままじゃ、すべてが崩れる。

先週の34Dも、今週の36Bも、同じ人物じゃない。 若いモデルが次々と現れては消える。先週、自殺未騃があったばかりだというのに。私は知りたい。53人目の道化師は誰なのか。 「あなたは?」 「この別荘の主よ。陳嘉木の婚約者、江芙よ」 「なるほど、あなたか」 「親切に教えてあげる。中絶は体に悪いわ。72時間以内に飲みなさい」 「嘉木と私は本当に愛し合っているの」 「それを言った最後の女の子の墓には、もう草が生い茂っているわ」 「無視しろよ、ただの飾りだ。じいちゃんが気に入ってるから一緒にいるだけで、こんな退屈でつまらない女、誰が娶りたいと思うんだ?」 「どうぞお続けください。お邪魔はしません。あなたはあなたのゲーム、私は私のゲーム。それで公平でしょう」 その日の夜、私は初めて彼を見た。 どうやら陳家の別荘に忍び込んだ男だった。顔も、ファッションセンスも、すべてが私の理想通りだった。人生で初めて、好きなものを選んでいいと言われたなら、彼を選ぶ。 「独身ですか?」 「え?」 「寝る?」 「断られた」 「寝たくないなら結構です。後悔したくないだけです」 一夜の歓楽。江湖でお互いを忘れるのもいいだろう。 *** 「久しぶりだね、小さな子。なんて薄情なんだ。寝て逃げるなんて」 「ひどすぎる、やめて、やめて!」 私は学園の優等生で、芝居をやっている。今一番熱いスター、希客さんの前で演奏しろと言われた時、私は逃げ出したくなった。 「江芙、何のつもりだ?」 「監督、私うまくできません。行かない方がいいと思います」 「役立たずが。次。降りろ、下手だ、早く降りろ」 もし私が伴奏をしないなら、誰が希客を演じるんだ?誰が、あの有名な希客様の二胡があんなに下手だと思っただろう。 「もうからかわないでください。ところで、希客姉さん、聞きましたか?あなたの婚約者の陳嘉木が、また若いモデルと付き合い始めたそうですよ。彼女、もうすぐ一組揃いそうですよ。本当にあの人と結婚するんですか?」 「そんなクズと結婚するつもりなんて、一度もなかったわ。ただ、私のものを取り戻したいだけ」 彼はハンサムで健康で思いやりがあった。もっと早く連絡先を聞くべきだった。 「秋叔母さん、嘉木が電話に出ないんだけど。叔父が帰ってきたの?今夜、一緒に旧邸に戻って夕食をとらないかって?」 「ああ、わかった。秋叔母さん、彼に言っておくわ。贈り物を用意させるから」 「やっぱり小芙は一番賢いね。今度、豚を何頭か見に行こうね」 「ありがとう、秋叔母さん」 クソ父を抑えるために、私は四年間演じ続けた。演技はすでに完璧だった。落ち着いていて、退屈で、年寄りが一番好きなスタイル。陳嘉木が最も嫌うスタイルだった。 *** 父親が突然帰ってきた。修行とやらで海外を放浪していたくせに。 「叔父さんに、あなたがどんな人間か見せてやれ。あんな奔放で無責任な振る舞いをして。早く中に入って爺様に挨拶しろ」 「わかったよ」 「小芙、嘉木がまたお前を苦しめているんじゃないか?私が始末する。爺様はお前を小さい頃から一番可愛がっていた。しかし爺様も年だ。体も悪い。お前たち若い者のことで、爺様に心配をかけるなよ」 「わかっています、秋叔母さん」 「じゃあ後でお父さんに話しなさい。あの南の土地をずっと欲しがっていただろう?私が認める」 「ありがとう、秋叔母さん。あなたが一番私に優しい」 *** 六年ぶりに再会した陳家の三男。かつて私に蓮の実を摘んでくれたあのハンサムな少年は、今どんな姿になっているのだろう。 数珠に見覚えがあった。 まさか、昨夜のあの男? 「小芙、来たね!」 「爺様、あなたの好きな龍井茶をわざわざ持ってきました」 「よし、お前の叔父さんを覚えているか?小さい頃一緒に遊んだだろう」 「ああ、久しぶりです、叔父さん」 なんてことだ。本当に彼だった。一夜を共にしたその男が、私の婚約者の叔父、陳家洛だったなんて。 「小芙、覚えていないのか?」 「もちろん覚えています!何年も経ちました。叔父さんが私を覚えていないんじゃないかと思っていました」 「どうして忘れられるものか。私は…」 「立派になりましたね、叔父さん。お茶をどうぞ。あなたも爺様と同じように龍井茶がお好きだったのを覚えています」 … Read more

30 July 2026

Ein dreizehnjähriger Junge knallte auf den Asphalt, bevor er überhaupt verstand, was geschah. Über ihm stand sein Pflegevater, die Faust noch geballt. „Zieh die Jacke aus, Biker-Abschaum. Dein…

An einem windigen Donnerstagnachmittag Ende Oktober 2024 schlug ein dreizehnjähriger Junge hart auf dem Asphalt vor Murphys Grocherie auf. Auf dem Rücken seiner verwaschenen schwarzen Jacke prangte ein geflügelter Totenkopf. Frank, sein Pflegevater, ragte über ihm auf. „Zieh das aus, du kleiner Biker-Abschaum. Dein Daddy ist tot. Willst du so enden wie er? “ Dicht … Read more

30 July 2026

”Du sa att du skulle berätta om sånt här!” skrek Oscar och slog ratten. Jag hade just kommit hem från en middag där Gustav, en inflytelserik investerare, behandlat mig som en jämlike. Oscar hade…

Oscar trummade på ratten i takt med musiken. Blicken flackade mellan vägen och GPS:en. Sedan sänkte han volymen. ”Jag behöver att du koncentrerar dig på vägen”, sa han. ”Okej”, svarade jag och satte blicken framåt. Han tog ett andetag. Läpparna snörptes ihop. Han skulle leverera konstruktiv kritik. ”Du vet, i en sådan här situation – … Read more

30 July 2026

Efter två års tystnad bjöd min son mig på middag. Jag hoppades på försoning – men när jag stod vid dörren till mitt gamla hem grep hushållerskan Rosita tag i min arm. Hennes bruna ögon var…

Efter två år av total tystnad bjöd min son mig plötsligt på middag. Jag hoppades på försoning, men jag gick rakt mot en fälla. När jag stod vid dörren till mitt tidigare hem grep hushållerskan Rosita tag i min arm. Hennes bruna ögon var uppspärrade av skräck. ”Gå inte in där. Spring härifrån genast! ” … Read more

30 July 2026

De skrattade åt min uniform. Den var sliten och smutsig, men den hade burit mig genom fem år av tyst arbete. Viskningarna skar som knivar – ”titta på honom, han ser ut som en trasdocka”. Jag stod…

De skrattade åt min uniform. Den var inte ny, inte ens hel, men den hade följt mig varje dag i fem år. Vissa viskade, andra skrattade öppet. Jag stod tyst. Jag tog ett djupt andetag. Inuti mig pågick något de inte kunde se. Den här enkla mannen med smutsiga händer och slitna stövlar hade räddat … Read more

30 July 2026

“Du är tjugosju år gammal och bor fortfarande hemma. Skaffa dig ett riktigt jobb.” Orden från min far ekade över matsalsbordet fyllt av hans affärspartners. Ingen såg på mig. Jag var luften i…

Jag satt vid det långa matsalsbordet i min pappas villa när han höjde sitt rödvinsglas så att alla gäster skulle höra. “Skaffa dig ett jobb”, sa han. Inte argt, inte skämtsamt. Bara fullständigt övertygat om att jag redan misslyckats. Där fanns hans affärspartners, människor som styrde karriärer. Jag var bara där för att han sms:at … Read more

30 July 2026

När jag vaknade på sjukhuset med brutna revben och blod över ögat, ringde sjuksköterskan min son. “Håller han på att dö?” frågade han. “Nej”, sa Debby. “Okej, då klarar han sig. Jag har semester.”…

När jag vaknade på sjukhuset efter olyckan gav jag sjuksköterskan min sons nummer. Det var det enda logiska. Man ringer sitt barn när man ligger på en bår med brutna revben och blod som torkar över ögat. Sjuksköterskan Debby ringde Kevin. Hon förklarade att jag varit med om en bilolycka, att jag var skadad men … Read more

30 July 2026

De podiumlichten brandden op mijn huid, maar de warmte voelde leeg. Mijn naam echode door de zaal, gevolgd door beleefd applaus. Ik greep mijn MBA-diploma en glimlachte naar de camera – terwijl de…

De podiumlichten brandden op mijn huid, maar de warmte had niets met trots te maken. Mijn naam echode door de zaal – Rowena Merser – gevolgd door beleefd applaus. Ik liep naar voren, nam mijn MBA-diploma in ontvangst en glimlachte naar de camera, precies zoals de fotograaf had gevraagd. Mijn blik gleed naar rechts, naar … Read more

30 July 2026

Röken från begravningskaffet hade knappt skingrats när telefonen ringde. En handläggare från försäkringsbolaget berättade att mamma tecknat en livförsäkring – nästan två miljoner kronor. Jag…

Röken från begravningskaffet hade knappt skingrats när telefonen ringde. En handläggare från försäkringsbolaget berättade att mamma för över tio år sedan tecknat en livförsäkring. Beloppet var nästan två miljoner kronor. Jag stod där med darrande händer och förstod att hon försakat allt för att ge mig trygghet. När jag lade på såg jag min svärmor … Read more

30 July 2026